Morondava

Lördag morgon vaknade jag kl.06 för att spela fotboll med några från byn. En timma senare när jag kom hem igen - hungrig, svettig och trött - så möttes jag av Manda vid min dörr. "Pack your bag and meet me at the airport, we are going to Morondava". Sagt och gjort - lagom till lunch så satt vi på Baobab Café, gottade oss i solen, tittade på havet och sög i oss varsin dagsfärsk krabba.

Vi "inspekterade" även en biluthyrningsfirma så att jag skulle få chansen att se Baobab Avenue. Så vi köpte med oss några öl och en påse samosas och begav oss mot världsarvet. Och vilket världsarv sen - det var fullkomligt magiskt, och jag är inte skicklig skribent nog att med ord beskriva känslan av att omringas av dessa massiva baobabträd. Det sägs att träd inger lugn och harmoni - och jag kan definitivt skriva en lista på sämre ställen att avnjuta en kall öl till solnedgången. Det är en vacker värld vi lever i.

Tidigt nästa morgon tog vi flyget tillbaka till Tana. Manda övervägde om han skulle skicka hem mig med bussen istället, men han kom till slutsatsen att det kanske är bäst att låta bli. Inte för det faktumet att det är en 14-timmars non-stop off-roadresa i en minibuss packad till bristningsgränsen och ganska mycket till - utan för att det ibland förekommer rån och mord på vita resenärer på den sträckan. Kan säga att jag är tacksam att jag slapp det äventyret.


Väl återkomna till Tana lagom till frukost får jag ett sms av Fé. Det är nån form av årsdag för hans förra skola, Saint Michel, med massor av festligheter och kära återseenden. Så jag tar bussen in till Tana för att ansluta i firandet. Väl framme så möts jag av ett "tjena" från en lång svart man med Sverige t-shirt. Lytah heter han och han brukar åka till Sverige en gång om året för att föreläsa på skolor i Stockholm om hållbar turism och om Madagaskar. Jag bjöd in honom till Orsa och SCoTT givetvis och vi bytte visitkort. Han kunde bara några fraser på svenska, men överlägset den bästa engelskspråkiga människa jag träffat hittills.

När solen gick ner så åkte vi upp på en höjd i utkanten av Tana, mitt emot The Queens Palace, med en fantastisk utsikt över staden. Vi drack, rökte, skojade, skrattade och disskuterade turism, safirindustrin och politik in på småtimmarna.