Måndag

Det blev måndag denna vecka också... dagen började i vanlig ordning med en omgång "Twister - Africa Edition" på bussen till jobbet - Vänster fot i gången, höger fot på sätet, vänster hand i taket och höger hand på närmsta medpassagerares axel (det var 39 pers i den lilla minibussen, jag räknade).

Jag känner att jag äntligen börjat få lite konstruktiva arbetsuppgifter här nu. Jag har för tillfället axlat rollen som marketing assistant och sköter all kommunikation med Sverige. Målet är att hitta sammarbetspartners på den svenska marknaden. Responsen på mina telefonsamtal och mail är uteslutande positiv, och jag känner mig viktig som har en så avgörande roll i Cactus Tours framtid på den svenska marknaden. Jag tror bestämt jag måste få anställning här för att fortsätta sköta sverigekorrespondensen, även efter min hemresa. Vilket jag inte skulle tacka nej till - Jag kan alltid behöva nån tusenlapp extra i månaden som komplement till CSNs generösa bidrag, som efter alla hyror och räkningar knappt räcker till ett paket tuggummi på en second-handmarknad.

Jag har ofrivilligt börjat bli vegetarian tror jag. Lunchen består oftast (alltid) av minst ett halvt kilo ris, bönor/kokta blad och tre stora klumpar med fett, ben och sammanlagt ca en munfull kött. Att separera köttet från det oätliga (oätligt för mig, malagasserna smaskar i sig allt det mjuka och suger benen torra efteråt) är inte heller så lätt med bara en sked och en gaffel, det brukar mest resultera i att jag sölar ner mig själv och drar till mig blickar av medkänsla eller "gud-vad-du-slösar-med-maten-blickar". Till middag har jag i en månad nu nästan varje kväll ätit nudlar, frukt och bröd. Jag skulle vilja gå ut och handla lite kyckling eller kött, men jag vet inte hur man tillagar en hel kyckling från scratch. Jag vet inte heller hur man tillagar huvuden, klövar eller inälvor. Det mesta på marknaden ser inte mer aptitligt ut än min hög med använda och återanvända gamla strumpor på badrumsgolvet - och med mina begränsade kulinariska färdigheter skulle det förmodligen smaka något åt det hållet också.

Helgen sammanfattad;

Fredag:

Jag, Fé, Njara, Renato och självaste sheriffan av Morondava satt och drack rom och bolmade krogen (skjulet) full med cigarettrök och pratade politik (som alltid när rommen korkas upp). Vi kom in på ämnet korruption och sheriffen, Beni, sa att han själv inte gillar det men han har förståelse för de korrupta poliserna. Inte ens han, med sin sherifflön, kan försörja sin familj utan ett extrajobb. Med det sagt så lovade jag att ringa honom om jag hamnade i trubbel i Morondava

"If you come to Morondava you are welcome, call me. If you have trouble, call me. I'm a rastaman, I don't like trouble *hjärtligt 'Eddie Murphey-skratt'*"

Jag borde kunna hålla mig från trubbel nu, jag har blivit bundis med sheriffen av Morondava och en Super Intendant här i Tana för ett par helger sedan - men det är en annan historia.

Lördag:

Det började med att jag och Jean Marie Dinho tog bussen in till Tana. Efter många stopp, en punktering, några gnistrande kilometer på fälgarna och ett bussbyte så kom vi fram i lagom tid för Champions Leaguefinalen.

Jean Marie Dinho kan inte engelska, och inte heller hans vänner, så jag var lättad när Fé dök upp och jag joinade honom och hans vänner istället - för att fira Barcas otroligt stabila vinst över United (Yeeay!! :)) Vi köpte öl och parkerade konvojen på en öde parkering, där gitarren åkte fram och alla sjöng hjärtligt med till Bob Marley och Malagasiska dängor, till fyra på morgonen, i det dunkla, men varma gula skenet av surrande gatlyktor som borde blivit utbytta långt innan sekelskiftet.

Söndag:

Rekreation/vila + nudlar, frukt och bröd....

MAD-agaskar

I och med flytten till nya kontoret är jag nödgad att åka "taxi brousse" till jobbet varje morgon. Att för det första komma på en buss är en utmaning i sig - speciellt för en svensk som är van vid att köa snällt, och artigt släppa före den äldre generationen och mammor med småbarn. Det är survival of the fittest som gäller vid busshållplatsen i Talatamaty. Särskilt strax innan klockan 8 på morgonen när folk ska till jobbet. Så fort en buss närmar sig så kastar sig folket mot dörren som en grupp svältfödda ryska krigsbarn över en tallrik borstj.

Det kommer visserligen en buss ungefär varannan minut, men då gäller det att fånga den en bit innan den når hållplatsen och löpa bredvid för att säkra en plats i den redan överfulla minibussen. När man väl lyckats trycka sig in i en minibuss tillsammans med 30 svettiga malagasser gäller det att hålla i sig, för det går undan minsann.

När det har pusslats in 10 pers till i bussen, och jag står som en vakuminpackad bit svettig ost i mitten av kaoset med en klase kycklingar i ansiktet, kommer nästa utmaning - att komma av bussen. Jag måste få ögonkontakt med "konduktören" som står och hänger ut från bussens vidöppna bakdörr och få fram ett "MIS MJALA TRES!!" (hållplats 13!!), för att sedan linebacka mig ut i friheten innan chauffören ställer sig på gaspedalen igen.

Nu sitter jag på kontoret och har precis skaffat mig spotify premium. Jag har lyckats få 40 låtar tillgängliga offline med mitt typiska afrikanska internet - men det är skönt med lite musik efter 5 veckors tystnad....

Sen måste jag slutligen bara fråga - vem fan är det egentligen som åker Afrika runt och snor alla toasitsar?!

Lemurernas rike

Vardagar

Det är dags att byta kontor idag. Från ett rum i en stor byggnad - till en stor byggnad med flera rum. Hade jag kommit till Madagaskar en månad senare hade jag fått bo i ett av rummen i nya kontoret och således sparat in 5000 kronor på hyra. Då hade jag besparats den ekonomiska stressen och ovissheten och sommaren hade varit räddad.... Men det är dumt att tänka "om bara", då stressar man bara upp sig åt saker man inte kan påverka.

De senaste dagarna har jag fyllt i vouchers för hotell, översatt broschyrer och webtexter till svenska. Skrivit rapporter och analyser på hur man ska gå till väga för att närma sig resekonsumenter och tour operators i Sverige (som om det fanns en magisk formel för att lyckas på den svenska marknaden).

Jag paketerar ingenting, för det gör Charlie. Hon kan alla hotellpriser, rutter, avstånd, scheman för inrikesflyg, guider, destinationer osv i hela Madagaskar. Så jag har inte så mycket att komma med till paketeringsbordet känner jag. Men jag har suttit bredvid och tittat och lärt mig, och hjälp till att formulera svar till kundförfrågningar (jag är åtminstone bättre på engelska än alla här).

Annars är det långsamt just nu. Jag är ensam i ett land som pratar franska. Jag har blivit vän med Neo i den lokala "videobutiken" - ett litet skjul där Neo bränner ut piratkopierade streamade 1980-tals monsterfilmer dubbade till franska. I brist på andra sysselsättningar köpte jag mig ett par franska filmer: "Dinocroc vs. Supergator" och "Raptor - fear never goes extinct". Riktiga block busters!

Nu är det fredag i alla fall, får se vilka spännande äventyr som bjuds på i helgen.

Hälsningar till övriga SCoTTare som läser detta, hoppas ni har det bra på LIA! Hälsningar till alla andra också såklart.

Fred

Random

Jag tänkte anamma Frida Benedikts ”randomlista” för jag tycker de är roliga :)

Randomlista:

Satt hemma hos en malagasy uppe i bergen i regnskogen, drack hemgjord rom, rökte och tittade på CL-semifinalen barca – real.

Råkade delta i en lokal mästerskapsfinal i fotboll i en liten by och gick ut som det segrande laget. Så nu är jag champion i Ankarafantsika och de har troligtvis en bild uppsatt någonstans på vinnaruppställningen...

Guiden jag färdats med försökte trots mina protester ragga upp var sin glädjeflicka till oss. Jag kan inte malagasy så jag vet inte vad som sas genom vindrutan, men det slutade med att vi åt middag med dem (de var systrar) deras små döttrar och deras bror, och sen gick ut och sjöng karaoke och dansade. Jag sjöng Celine Dions ”I believe” tillsammans med guiden för det är hans favoritlåt.

Drack rom med ett gäng malagaser i en by i söder, och rådfrågades om äktenskapssvårigheter av en man som inte kunde skilja på ’him’ och ’her’, ’he’ och ’she’ eller ’husband’ och ’wife’... jag tror jag dekrypterade hans frågor rätt, för han verkade nöjd med mina svar. Vi skrattade och drack tillsammans.

Blev stoppade av polisen längst med vägen. Han var arg och begärde en hutlös muta – en öl..... det fick han inte.

Passerade en kvinna på vägen som hade en stor korg med (levande) ankor på huvudet. Förutom levande ankor så bärs både det ena och det andra på huvudet. Bl.a väldiga säckar med ris, högar med plankor, stora fat med bakelser, bildäck och vattendunkar.

Hälsningar från Madagaskar