25.08.2009

Klockan har passerat midnatt och man ser knappt handen framför sig i becksvärtan. Vi sitter tysta och sammanbitna bak i lastbilen med tre fulla kasetter i fickan och vapnet i famnen. För att spä på den tunga stämningen så har teatraliskt nog ett oväder svept in över området och åskan dånar ute ackompanjerat av ett häftigt regn.


Lastbilen kör på en mina och gör fordonet okörbart. Vi hoppar ut från flaket och försöker orientera oss i nattens mörker. En blixt slår ner inte alltför långt bort och lyser upp hela skogen för en tiondels sekund. Första skottet ljuder från fiendelägrets vaktpost ca 100 meter från vägen och vi alla slänger oss ner på marken och osäkrar våra vapen. Jag ställer omkastaren på serieeld och börjar, i knästående skjutställning, besvara elden. Jag skriker för full hals, för att överrösta smattrandet från mitt stormgevär, till mitt stridspar att han ska framrycka i skydd av min eld, varefter han gör likadant åt mig.

Regnet piskar mitt huvud och stenen framför mig, men jag är så full av adrenalin att jag förblir omedveten om det tilltagande ovädret. Sergant Torstensson står bakom oss i lastbilshyttens taklucka och tömmer kasett efter kasett i fienderiktning. Eldslågan från gevärsmynningen lyser upp hans ansikte och avslöjar ett uttryck präglat av galenskap och maktmissbruk och jag är övertygad - att hade det inte varit för den dånande åskan och den intensiva eldstriden så hade skogen fyllts av "mad laughter".

Blixten slår återigen ner, den här gången är den farligt nära. I det ögonblicket av bländande ljus uppenbarar sig fiendens skyttegravar bara tjugo meter framför oss i terrängen. Vi har framryckt snabbt! Det bländande ljuset följs av förblindande och totalt mörker som för ett par ögonblick inte ens hävs av elden som spottar ut ur mynningen på min gevärspipa. Under en sekund av trevande tystnad hörs Torstensson avlägset kalla oss tillbaka till lastbilen. Jag springer baklänges och tömmer mina sista patroner i blindo mot fiendens riktning. Vapnet meddelar mig med ett "klick" att min ammunition är slut och följaktligen vänder jag mig om och springer för full hals mot de två röda ljuspunkterna som är lastbilens baklyktor. Vi slänger oss upp på flaket och kör iväg i natten.

Jag är svettig som fan och mitt hjärta bultar genom bröstet av adrenalin. Det här var en fet kväll som fan! Armén har sina roliga stunder trots allt.

OscarVictorEchoRomeo AlphaNovemberDelta OscarUniformTango

18.08.2009

Idag inleddes Skriftskola på brigaden. Med den utförd erålls rätten att gifta sig i kyrkan men framförallt så erhålls det förträffliga privilegiet att under tre dagar INTE behöva marschera ut i skogen och ha stridsövningar i regnet.

Denna dagen har alltså varit tudelad: För hela 1:a Kustkompaniet (minus tre tappra krigare) så har den innehållit regn, väta och sand i kalsongerna. För mig och mina två nyfunna trossökande vänner har den innehållit kaffe och munk på soldathemmet med samtalsämnet "Gud - finns han?"

Det har varit soft!

17.08.2009

Sergant Torstensson var på ovanligt bra humör idag. Det kan ha berott på att vi skrattade åt hans smaklösa skämt om hur "Ivan och Sergej" brinner inne i sitt pansarfordon efter att vi beskjutit dem med KES:en. Han var måttligt nöjd efter detta och bestämde sig för att köra på temat brinnande ryssar hela dagen... Men jag ska inte klaga - Att lyssna på dåliga skämt är bättre än att spy i gasmasken.

Efter att vi övat "eliminerandet av pansarfordon" i några timmar började det bli tråkigt. Så jägare Ahlers och jag bestämde oss för att börja utföra övningen Academy Award Winner style a'la Hollywood. Ni kan tro att Sergant "action man" Torstensson blev styv i byxan av det! Han har nog sett både en och femtio för många krigsfilmer.

En glad Torstensson är en glad Torstensson. Nu har jag lärt mig hur man behagar honom. Och detta är samma man som första veckan meddelade att i en riktig krigssituation så skulle han avrätta några av oss i kompaniets åsyn för att bibehålla disciplinen hos övriga. En äkta krigets man! Jag förstår att ryssarna förlorade vinterkriget...

I'm in ze army now

Hejsan, de senaste 5 veckorna har präglats av ett par saker - noll frihet + lektioner i hur man dödar folk samt undviker att själv bli dödad. Väldigt intressant och väldigt intensivt.

Jag vet inte var jag ska börja... kanske från början... Här kommer en kort sammanfattning, och ett par längre utlägg om de mer intressanta sakerna: Varje morgon har det varit väckning klockan 05.30. Klockan 06.00 har det varit morgongymnastik ute på kasernen i form av antingen STG-gympa (hoppa upp och ner och hit och dit med geväret i händerna) eller närstridsutbildning (hur man snabbt eliminerar motståndaren med slag, sparkar, armbågar och knän). Mellan målen har vi lärt oss allt ifrån hur man reser tält i mörkret på 12 minuter, hur man byter magasin på geväret från knästående ställning utan att släppa fienden med blicken, hur man gräver ner bandminor, sätter ihop och kastar handgranater och skjuter med en 66 kes 88. Vi har lärt oss hur man evakuerar sårade vapenbröder, hur man bäddar sängen, framrycker med språng och hur man köar militäriskt!

Ett längre utlägg. Det fittigaste jag gjort i hela mitt liv ägde rum förra torsdagen. Om fienden anfaller med stridsgas måste man slåss i full skyddsutrustning: Gasmask som håller de flesta giftiga gaser och 60 procent av ditt normala syreintag borta från dina lungor + regnkläder som skyddar mot strålning och även håller all luft utanför kläderna på ett utmärkt sätt. Som upplagt för ett par hundra meters anfall med språng en varm sensommardag. Tänk er att andas ur ett sugrör under ett tufft fyspass iklädd en fet vinterrock som inte släpper in någon luft. GÖTT!!

Jaja, det dröjer förhoppningsvis till nästa skyddsutbildning...

Igår fredag svor jag att skydda Finland mot alla faror vilka de än må vara varefter brigadkommendören utnämnde mig och mina medrekryter - Jägare. Det låter ganska coolt. Jägare Alaputto.

Om 2 veckor kommer Paula hit. Det ska bli fett, jag längtar <3

Nu ska jag njuta av de återstående timmarna av min permission innan "kriget" bryter lös igen klockan 05.30 imorn bitti. Jag kanske uppdaterar den här bloggen nån mer gång om jag har tid och känner för det.

Fred(?)