The eighth continent

I miss Sweden, but Madagascar has been a kind caretaker. There are no venomous snakes on Madagascar, no deadly spiders or other poisonous or dangerous insects. You don't have to worry about lions, baboons, hippos or bull elephants lurking in the bushes at night. Most good diving spots are surrounded by reefs keeping the big sharks out. The endemic species include cute and cuddly lemurs, sleepy and colorful chameleons, Lovebirds, Sunbirds and lover baobabs. Even the land itself is an apprehending custodian - billowy soft hills, gently eroding away by smooth and restful sub equatorial winds, coloring the rivers in a warm red. Massive, serene baobab forests telling their steady tales of a bygone era. The fragrant country side with its aura of vanilla, pepper and ylang-ylang. The children always looking happy and the dogs spending their days on the side of the street, lazily enjoying the warmth of the asphalt. The laid back life style, the ambient Malagasy rhythms and the succulent fresh seafood... I will miss Madagascar.

See you on tuesday Sweden! :)

Makafka be!

Här kommer lite random osammanhängande grejer, bara för att jag vill skriva av mig lite:

Imorse hängde jag utanpå bussen tillsammans med tre andra malagasser - det var roligt. På taket på bussen stod en normalstor korg med ungefär tio ankor nertryckta, de verkade inte ha så mycket emot det. Precis som kycklingarna och tupparna inte verkar ha så mycket emot att bäras omkring i klasar, hopbuntade i fötterna och kastas omkring som en påse nötter. Men de kanske inte är så mycket smartare än en påse nötter heller.

---------------

Jag är smått förvånad och glatt överraskad över att jag inte varit allvarligt magsjuk under min vistelse på Madagaskar. Med tanke på att jag inte är alls försiktig och tänker inte efter innan jag stoppar i mig grejer som jag inte vet vad det är. Med ett par undantag givetvis, till exempel när jag var ute och gjorde stan osäker en helg och bestämde mig för att fyllekäka lite grishuvud - det gillade inte min kropp och gjorde sitt bästa nästa dag för att göra sig av med alla grishuvudspår i min mage.

------------

Malagasy parlör (definitivt säkerligen förmodligen absolut inte korrekt stavning)


Manaona/salama - Hej
Veloma - Hej då
Aza fady - Ursäkta/förlåt
Tonga soa – Välkommen
Soava dia – Trevlig resa
Keli (keli) – Lite
Mora mora – Slowly slowly, ta det lugnt, pole pole, mañana mañana
Mas tuo – Smaklig måltid
Mangatsika (be) - Kallt (Jag fryser)
Mafana (be) - Varmt (Jag är varm)
Mis mjala! - Här ska jag av! (på bussen)
Misaota [såtsch] - Tack
Yin/AaAh - Ja/Nej
Yin tupko - "Yes sir!"
Vazaha - Viting, white man, mzungu
Tsisi - Jag har inget (ifall man stöter ihop med en tiggare)
Tsi mila - Jag behöver inte (ifall man stöter ihop med försäljare)
Labiera rai/ru/tielu - En/två/tre öl
Good Looka rai pake - Ett paket Good Look (cigarettmärke)
Dizzna be - Jag är full
Makafka be - Jag är bakfull
Kindindrenty - Ett väldigt fult ord som man absolut inte ska säga när äldre människor är närvarande för då får man en redig örfil

Dessa ord kommer man långt med, om man kombinerar med franska, engelska och internationella ljud och gester.

Morondava

Lördag morgon vaknade jag kl.06 för att spela fotboll med några från byn. En timma senare när jag kom hem igen - hungrig, svettig och trött - så möttes jag av Manda vid min dörr. "Pack your bag and meet me at the airport, we are going to Morondava". Sagt och gjort - lagom till lunch så satt vi på Baobab Café, gottade oss i solen, tittade på havet och sög i oss varsin dagsfärsk krabba.

Vi "inspekterade" även en biluthyrningsfirma så att jag skulle få chansen att se Baobab Avenue. Så vi köpte med oss några öl och en påse samosas och begav oss mot världsarvet. Och vilket världsarv sen - det var fullkomligt magiskt, och jag är inte skicklig skribent nog att med ord beskriva känslan av att omringas av dessa massiva baobabträd. Det sägs att träd inger lugn och harmoni - och jag kan definitivt skriva en lista på sämre ställen att avnjuta en kall öl till solnedgången. Det är en vacker värld vi lever i.

Tidigt nästa morgon tog vi flyget tillbaka till Tana. Manda övervägde om han skulle skicka hem mig med bussen istället, men han kom till slutsatsen att det kanske är bäst att låta bli. Inte för det faktumet att det är en 14-timmars non-stop off-roadresa i en minibuss packad till bristningsgränsen och ganska mycket till - utan för att det ibland förekommer rån och mord på vita resenärer på den sträckan. Kan säga att jag är tacksam att jag slapp det äventyret.


Väl återkomna till Tana lagom till frukost får jag ett sms av Fé. Det är nån form av årsdag för hans förra skola, Saint Michel, med massor av festligheter och kära återseenden. Så jag tar bussen in till Tana för att ansluta i firandet. Väl framme så möts jag av ett "tjena" från en lång svart man med Sverige t-shirt. Lytah heter han och han brukar åka till Sverige en gång om året för att föreläsa på skolor i Stockholm om hållbar turism och om Madagaskar. Jag bjöd in honom till Orsa och SCoTT givetvis och vi bytte visitkort. Han kunde bara några fraser på svenska, men överlägset den bästa engelskspråkiga människa jag träffat hittills.

När solen gick ner så åkte vi upp på en höjd i utkanten av Tana, mitt emot The Queens Palace, med en fantastisk utsikt över staden. Vi drack, rökte, skojade, skrattade och disskuterade turism, safirindustrin och politik in på småtimmarna.