Med ingen foervarning alls blev jag informerad att jag skulle foelja med en av guiderna norrut foer att haemta upp en nyzeelaendsk resenaer vid nordvaestkusten. Sa det var bara att slaenga ner lite grejer i vaeskan och ge sig ivaeg!
Tana ligger mitt i the highlands och vaegen norrut gick genom djupa dalar och hoega berg. Redan i boerjan av resan var vi naera att frontalkrocka med en taxibuss som kom runt en kroek i full fart pa fel sida av vaegen, och inte langt efter var vi naera att bli prejade av vaegen nerfoer en svindlande avgrund.
Vi puttrade sakta fram genom ett fantastiskt landskap, med makaloesa milsvida vyer. Som en blixt fran klar himmel sa slog blixten ner fran klar himmel, och ploetsligt var ett ovaeder oever oss - taett foljt av nattens moerker. Om det var med skraeckblandad foertjusning jag upplevde "Madagaskars naest farligaste vaeg" i dagsljus med stralande sol, sa var det med doedsangestblandad extas jag upplevde den pa natten i danande askvaeder. Det var med tacksamhet som vi ankom till Maevatanana och kunde checka in pa ett "hotell" foer natten.
Vi var bokstavligt talat uppe med tuppen foer att fortsaetta faerden norrut. Det var fortfarande moerkt naer vi avreste men sa smaningom boerjade himlen skifta i roett, oranget, rosa och gult innan solen till slut ocksa bestaemde sig foer att vakna, och soemnigt steg upp bakom horisonten foer att ansluta sig till var resa och avsloeja den dramatiska landskapsfoeraendringen som skett under morgonen.
Samma kvaell (26 timmar efter avresan) anlaende vi i Ambanja daer vi checkade in pa aennu ett hotell, foer att plocka upp Chris Miller, Nya Zeeland, foeljande morgon. Under hela faerden har landskapet skiftat fran berg och dalar till savann och graesslaetter. Fran torra skogar till regnskogar, palmskogar, barrskogar och mangroveskogar. Vaegen oeverallt kantad av sma byar och hjorder av zebu (kor typ), och enstaka kameleonter staendigt korsande vaegen.
Pa vaegen soederut igen akte vi till Ankarafantsika National Park, daer vi stannade 2 naetter. Jag ska inte ga in naermare pa det, utan bara meddela att det finns nagra helt fascinerande djur pa Madagaskar. Lemurer, kameleonter, oedlor, ormar, faglar, fantastisk natur och helt underbart vaenliga maenniskor.
Vi satt och at lunch i byn utanfoer Ankarafantsika da det naemndes att de skulle spela fotboll pa eftermiddagen. Det laet kul taenkte jag och bad att fa vara med. Sjaelvklart fick jag det, alla tyckte det skulle bli jaetteroligt. Det visade sig att det var maesterskapsfinal mellan parkpersonalen och det lokala bylaget! Halva byn hade samlats vid fotbollsplanen (som mest bestod av sand och nagon anstaka graestuva) och stora hoegtalare hade slaepats fram som spelade malagassisk festmusik pa hoegsta volym. Givetvis klev vi av planen som det segrande laget och kvaellen fortsatte med en stor paskfest foer hela byn.
Nu aer vi ater tillbaka i Tana och jag sitter pa kontoret och funderar pa om jag ska fa aka soederut om ett par dagar eller om jag har missuppfattat informationen. Det aer svart att veta ibland.
Aennu ett langt inlaegg som borde ha varit bra mycket laengre, men jag vill ju inte tappa mina laesares intresse. Sammanfattningsvis ska saegas att jag, en vecka in i min vistelse pa Madagaskar, inte kunde varit mer noejd. Fantastiskt vackert land!
Veloma
måndag 25 april 2011
tisdag 19 april 2011
Arrivé
Intrycken aer manga; jag skulle kunna skriva 10 sidor, men det varken hinner eller orkar jag.
Det tog mig endast 2 svettiga timmar att kirra visum vid ankomst i Tana, och ytterligare 1 timme att sla mig fri fran alla taxichauffoerer och ringa Manda efter haemtning. Oever foervaentan!
Naer vi akte genom staden fick jag tid att begrunda. Det aer fint haer. Det aer vaeldigt mycket Afrika, trots att det har varit avskiljt fran fastlandet i gud vet hur manga miljoner ar och de foersta immigranterna kom fran sydostasien.
Vaegarna aer faergade av roett damm, men det aer taett mellan fruktstanden som tillsammans med de krispigt groena traeden utgoer en exotisk kontrast. Jag bor en kilometer fran kontoret ungefaer och promenerar straeckan varje dag. Jag promenerar genom tranga gator, foerbi malagasser baerande pa allt fran levande kycklingar till bildaeck. Jag gar foerbi en stoerre frukt och koettmarknad som sjuder av liv och sprider underbara dofter som jag inte foer allt i vaerlden kan foerestaella mig vad som frambringar dem. Jag har inte sett en enda vit maenniska sen jag kom hit, och med tanke pa alla blickar och rop jag far efter mig sa verkar det som att malagasserna aldrig gjort det heller.
Kontoret aer litet och varmt, mina kollegor aer halvtaskiga pa engelska men mycket trevliga. Jag har lunchat med dem de foersta dagarna pa en liten bakgata hos en familj som "driver en restaurang" i sitt hem. Barnen hos denna familj aer raedda foer mig, jag undrar varfoer.... maten aer fantastisk om man gillar kokta blad, oeverkokt bloett ris och koettbitar med 80% fett.
Jag bor i ett litet hus med traedgard och en vakt som vaktar mig. Det bor aeven 3 hundar pa garden, varav en valp som tycker det aer roligt att hoppa och bita i skorna :)
Det haer var ett otroligt kort utlaegg om alla mina intryck de senaste 2 dagarna. Imorgon ska jag foerhoppningsvis resa norrut i nagra dagar, jag aer i stand-by.
Pa aterseende, ni lyckliga skara som tar er tid att laesa detta.
Fred
Det tog mig endast 2 svettiga timmar att kirra visum vid ankomst i Tana, och ytterligare 1 timme att sla mig fri fran alla taxichauffoerer och ringa Manda efter haemtning. Oever foervaentan!
Naer vi akte genom staden fick jag tid att begrunda. Det aer fint haer. Det aer vaeldigt mycket Afrika, trots att det har varit avskiljt fran fastlandet i gud vet hur manga miljoner ar och de foersta immigranterna kom fran sydostasien.
Vaegarna aer faergade av roett damm, men det aer taett mellan fruktstanden som tillsammans med de krispigt groena traeden utgoer en exotisk kontrast. Jag bor en kilometer fran kontoret ungefaer och promenerar straeckan varje dag. Jag promenerar genom tranga gator, foerbi malagasser baerande pa allt fran levande kycklingar till bildaeck. Jag gar foerbi en stoerre frukt och koettmarknad som sjuder av liv och sprider underbara dofter som jag inte foer allt i vaerlden kan foerestaella mig vad som frambringar dem. Jag har inte sett en enda vit maenniska sen jag kom hit, och med tanke pa alla blickar och rop jag far efter mig sa verkar det som att malagasserna aldrig gjort det heller.
Kontoret aer litet och varmt, mina kollegor aer halvtaskiga pa engelska men mycket trevliga. Jag har lunchat med dem de foersta dagarna pa en liten bakgata hos en familj som "driver en restaurang" i sitt hem. Barnen hos denna familj aer raedda foer mig, jag undrar varfoer.... maten aer fantastisk om man gillar kokta blad, oeverkokt bloett ris och koettbitar med 80% fett.
Jag bor i ett litet hus med traedgard och en vakt som vaktar mig. Det bor aeven 3 hundar pa garden, varav en valp som tycker det aer roligt att hoppa och bita i skorna :)
Det haer var ett otroligt kort utlaegg om alla mina intryck de senaste 2 dagarna. Imorgon ska jag foerhoppningsvis resa norrut i nagra dagar, jag aer i stand-by.
Pa aterseende, ni lyckliga skara som tar er tid att laesa detta.
Fred
lördag 16 april 2011
One night in Paris
05.50 klev jag utanför dörren hemma i Orsa, 22.10 klev jag in i mitt Hotellrum på Hotel Air Plus strax utanför Orly. Tung dag.
En rolig observation av människor: När jag klev på planet till Düsseldorff satt de tyska (uppenbart välgödda) affärsmännen tysta och sammanbitna och bläddrade långsamt igenom Der Spiegel och Die Welt. De lossade inte på slipsen ens för att trycka ner den äckliga konstiga pastasallad med köttbulle(!) som serverades.
Nästa plan Düsseldorff - Paris invarderades av en flickskolklass, ålder uppskattningsvis 13-14. Ljudnivån låg nog på närmare 800 dB. Jag försökte skoja till det med mannen som satt predvid mig och sa "Lucky they serve alcohole on this flight, huh?". Han skakade våldsamt på huvudet, viftade med armarna och fick fram ett "no speak english, perdon", sedan återfick han sin bittra franska uppsyn och riktade blicken pp i taket. Det serverades Quiche Lorraine, som jag sköljde ner med ett antal glas vin.....
Nu sitter jag på Orly och ska vidare söderut om en timme cirkus. Hej så länge
En rolig observation av människor: När jag klev på planet till Düsseldorff satt de tyska (uppenbart välgödda) affärsmännen tysta och sammanbitna och bläddrade långsamt igenom Der Spiegel och Die Welt. De lossade inte på slipsen ens för att trycka ner den äckliga konstiga pastasallad med köttbulle(!) som serverades.
Nästa plan Düsseldorff - Paris invarderades av en flickskolklass, ålder uppskattningsvis 13-14. Ljudnivån låg nog på närmare 800 dB. Jag försökte skoja till det med mannen som satt predvid mig och sa "Lucky they serve alcohole on this flight, huh?". Han skakade våldsamt på huvudet, viftade med armarna och fick fram ett "no speak english, perdon", sedan återfick han sin bittra franska uppsyn och riktade blicken pp i taket. Det serverades Quiche Lorraine, som jag sköljde ner med ett antal glas vin.....
Nu sitter jag på Orly och ska vidare söderut om en timme cirkus. Hej så länge
onsdag 13 april 2011
Livets goda
Livets goda ting är små. Jag satt nyss ute på solsidan (balkongen), insvept i min filt, rökte en cigarett och tittade på himlen. 'Chill Out' med Carlos Santana shufflades in på spellistan i vardagsrummet. På en sån där 'chill' volym så att man ändå hör vårens droppande och fåglarnas kvitter. Det slog mig att livet är rätt bra ändå - om man bara 'chillar' lite och tänker på de bra sakerna - De små sakerna i livet. Som egentligen i såna fall är de viktigaste sakerna, och således - de stora sakerna i livet ... Nästa låt på listan var 'Make Love' med Daft Punk. Då slog det mig att det är rätt nice också. På söndag är jag i Madagaskar :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)